Jag somnade vid fyra inatt med Mansons Guns God and Government-DVD på, och så vaknade jag när den tog slut med ett ryck. Funderade på att sätta på den igen för att kunna somna, men jag tände lite rökelser (alla goda håller på att ta slut) och så hoppades jag på att kunna återta min sömn. Det höll på att bli ljust och jag låg där i min himmelska säng i något slags dvala och tänkte på personer, jag tänker alltid på personer när jag ska sova. Personer som jag älskar, älskat, umgåtts med, velat umgås med, ja. Alla som betytt någonting på det ena eller det andra sättet.

Nu lyssnar jag på Stefan Sundström och varvar ner ännu mer, för det blåser fruktansvärt ute och jag vill helt enkelt inte uppleva något väder idag. Jag vill inte ens anstränga mig så mycket som att gå in till stan, men jag måste dock, annars blir det varken Simpsons eller Nalle. Han har fortfarande presenter till mig, Indienrökelserna var min julklapp som jag fick på min födelsedag, men han har uppenbarligen födelsedagspresenter också. Förmodligen kommer jag aldrig att få dem, men det spelar ingen roll. Min Nordhpresent dök aldrig upp för övrigt, för den kom aldrig vägen mellan USA och Sverige. Mycket synd, för jag har tjatat om en Charles Manson-tröja sedan jag var tretton. Å andra sidan hade han därmed räknat ut den idealiska presenten vilket jag tycker är en pärs. Det är tanken som räknas på något vis. ...fast jag hade velat ha den t-shirten alltså.

Hoppsan nu kom det sol ute. Nu ska jag brygga kaffe och sätta mig på balkongen och hoppas på att jag får lite ork. Ork är nog det jag saknar mest, allt är väldigt likgiltigt med sjukdom, så lite ork. Lite fart!